...men både otrygghet och antalet brott minskar
En död man har hittats i ett hyreshus på Södra Bulltoftavägen i Malmö. Vittnen på platsen hörde skrik inifrån trapphuset. I kväll anhölls en kvinna på sannolika skäl misstänkt för mord.
– Det är offrets skador som gör att vi gör den bedömningen, säger kommissarie Pär Lidehäll.
Otryggheten är störst i Malmö, läser jag idag. Flest brott anmäls i Stockholm, i Göteborg uppger flest att de är utsatta för misshandel och Malmö har högst andel invånare som lever i social och ekonomisk utsatthet. Det visar en kartläggning av brottslighet och trygghet i landets tre storstäder, som Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterar idag.
— Malmö har en särskilt besvärlig social och ekonomisk grundsituation jämfört med Stockholm och Göteborg, säger Emma Ekström, utredare på Brå. I Malmö är andelen förvärvsarbetande lägre, barnfattigdomen är högre, andelen hemlösa är hög och det är fler personer som får ekonomiskt bistånd. Andelen unga i brottsaktiv ålder är ungefär lika hög i de tre städerna, men många unga i Malmö kan uppfatta sina livschanser som små vilket ökar risken för brottslighet.
Malmö utmärker sig när det gäller anmälda brott som har karaktären av instrumentella hot som utpressning och övergrepp i rättssak. Det skulle kunna vara ett tecken på att Malmö, i förhållande till sin storlek, är mer drabbat av brottslighet som har sin grogrund i organiserad brottslighet än de två andra storstäderna. Enligt NTU (nationella trygghetsundersökningen) har dock inte allmänhetens utsatthet för brott generellt sett utvecklats negativt i de tre städerna under senare år. Och i vart fall i Stockholm och Malmö har trygghetsnivåerna till och med ökat (Röda Malmös kursivering).
Hur situationen i Malmö uppfattas kan naturligtvis också ha att göra med hur massmedia vinklar det som händer här jämfört med övriga storstäder.
1 kommentar:
Sossarna bär väldigt stor del skuld till detta elände, som vi nu får skörda. Varför denna maniska hysteri, där vi tvunget skulle radera allt som har med arbetarstad att göra, för att istället skapa en kunskapsstad? Med över 300.000 invånare, säger det sig själv egentligen, att den arbetsföra delen av dessa inte kan sitta vid datorer. Dessa arbeten kräver oftast höga utbildningsnivåer dessutom, något vi inte har bland majoriteten ännu. Däremot när vi hade massvis med industrier runtom, så hade nästan alla arbete. Har man jobb, så kan man inte hålla på med kriminella aktiviter. I alla fall inte i lila stor utsträckning. Detta får vi bevis på nu, de senaste åren, med ökad segregation och allt elände det för med sig. Hur skall detta sluta, frågar jag mig.
Skicka en kommentar