Låt inte kapitalets öppna företrädare fortsätta systemskiftet
Idag ska vi gå iväg och använda den allmänna rösträtt som arbetarrörelsen en gång tillkämpade sig. En sådan rätt för alla människor var inte på något sätt självklar för den svenska överklassen. Det krävdes långa och bittra strider då människor organiserade sig fackligt och politiskt under hårt motstånd från arbetsköpare och myndigheter.
Människor svartlistades från sina jobb, familjer vräktes från sina hem, många drevs att emigrera - stora uppoffringar krävdes för framstegen. En politisk storstrejk genomfördes, men det dröjde ända fram till 1919 innan allmän och lika rösträtt genomfördes - då under intryck av arbetarrevolutioner i Ryssland och flera andra europeiska länder. Då var också vårt eget land på väg mot revolutionära stämningar och det socialdemokratiska partiet hade sprängts i två delar.
Självklart ska vi idag använda oss av den politiska rättighet som kostat människor i det förflutna så stora offer. Även om arbetarrörelsens stridbarhet till mycket stor del satts ur spel sedan dess så har valutgången betydelse. Sen 1932 har vi i Sverige bara haft 13 år med borgerligt klasstyre. Jag menar då perioder då kapitalets öppna representanter i form av borgerliga partier suttit vid makten.
Sen åttiotalet har också socialdemokratin deltagit i högervridningen och hjälpt till att öka orättvisorna i samhället. Det har sänkt garden mot högerns argumentation, lett till mycken förvirring och missnöje. Men under högeralliansens fyra år har takten i systemskiftet ökat betydligt. En valseger för alliansen idag skulle stärka tuppkammen på högern och ge klartecken för en snabbare överföring av makt och resurser från fattig till rik, från gemensam välfärd till storbolagen.
I ärlighetens namn vill jag säga att det inte är mycket bevänt med den rödgröna oppositionen och man ska inte förvänta sig någon avgörande kursändring om den vinner valet. Men det finns skiljelinjer som har betydelse. Oppositionen vill återställa en a-kassa värd namnet med höjda ersättningsnivåer och tak samt lägre avgifter och mer liberala kvalificeringsregler. Man har också lovat ökade resurser till arbetsmiljöforskningen.
Sen tror jag, om det kommer igång en gräsrotsrörelse för krav underifrån, att en sådan rörelse har lättare att påverka en rödgrön regering än en fortsatt alliansregering. Mitt råd är att lägga rösten på (s) eller (v), de båda partier som åtminstone har en historisk anknytning till arbetarrörelsen.
Själv föredrag jag Vänsterpartiet. Inte för att jag gillar Lars Ohlys kompromissande med (s) och (mp), jag hade föredragit ett klart, tydligt och självständigt vänsteralternativ i det här valet, utan för att det parlamentariska läget är så diffust. Beroende på valutgången kan mycket hända, såväl de gröna liberalerna i Miljöpartiet som högersocialdemokraten Mona Sahlin kan mycket väl komma att ingå i en regering tillsammans med borgerliga partier om Sd blir vågmästare. Då blir (v) det enda oppositionspartiet till vänster.
Röda Malmö om Sverigedemokraterna:
Röda Malmö om alliansen:
SvD SvD2 SvD3 SvD4 DN DN2 DN3 DN4 DN5 AB AB2 AB3 AB4 Sydsv Sydsv2 Sydsv3 Exp Exp2 GP GP2 GP3 GP4 HD HD2 Skånskan Intressant
Bloggat: Kildén & Åsman Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar