söndagen den 7:e februari 2010

En skola för alla?

Skolan kan organiseras på olika vis, i stadier eller inte stadier. Jag har inte någon väldigt orubblig ståndpunkt i just den frågan. Problemen ligger, enligt min uppfattning, på ett annat plan. För hur man än har organiserat skolan eller genomfört diverse förändringar de senaste decennierna så har två problem kvarstått och ökat: De otillräckliga resurserna och den ökande segregeringen.
Överallt runt om i landet lider skolorna av de nedskärningar i välfärden som de båda politiska blocken genomfört de senaste tjugo åren. Den nyliberalt inspirerade agenda som fungerat som en överideologi.
"Friskolor", privatiseringen av skolväsendet har markant upphävt den likvärdiga skolan och ökat klyftorna i det svenska samhället. En politik som också socialdemokraterna medverkat till. Den socialdemokratiska kongressen i höstas gav också fritt fram för privat vinst i skolan.
Visst, det finns många frågor i skolans värld som är värda debatt. Men varför lämnas hela tiden de grundläggande sakerna utanför skoldiskussionen?
Som Röda Lund skriver så kan man vara positiv till sossarnas förslag om hjälplärare. Ingen lärare skulle väl tacka nej till sådan hjälp. Ändå känns det som en halvmesyr och ett undvikande av de enorma problem som många års skolpolitik försatt oss i. Det behövs en satsning i en helt annan skala. Utbilda många nya, unga lärare och ge dem en vettig arbetssituation. Minska klasstorlekarna till max tjugo elever.
Bloggar om politik, samhälle, skola

1 kommentar:

Mats sa...

Det är bara att inse ju mer sverige hakar efter internationellt med våran export desto mindre pengar kommer det att kunna gå till skolan.

Välfärdspolitik och arbetslöshet håller inte ekonomiskt i längden.