Sartre och Simone 1954Ett gästinlägg från Johan Nyström:
Politik är att skapa det omöjliga möjligt!
Inte nog med att nyliberalismen vunnit sådana gigantiska segrar de senaste åren, klimatkrisen och ojämlikhetskrisen når ständigt nya nivåer! Som radikalt sinnad socialdemokrat ( jo vi finns..!) kan jag inte motstå frestelsen att hitta enkla lösningar, när svaret hur det blev som det blev antagligen är mera komplext och energikrävande än vad jag har tid med.
Min husfilosof Sartre viskar i mitt öra att aktivt handla, för att förbättra för mig själv och samtidigt för alla, vi är alla i grunden sammanflätade. Den radikala friheten hos Sartre, som inte som hos blinda liberaler missar hela kapitalismens system av kategoriska ofriheter i den nödvändiga uppdelningen mellan människor i klasser.
Utan den radikala friheten i situationen, inte dra ner sig i tanken om att lilla jag inte kan göra något. Utan stoiskt hävda att jag skall förändra, och genom tanken på förändra, göra detta själv tillsammans med andra! Sartre som innan jag förklarar att jag tror jag fattat hans radikala frihetsbegrepp; elitistiskt skulle mumla samt pilla sig på glasögonen. Skaka på huvudet och vid sin mammas balkong som ligger vid Monterpasse kyrkogårdden för att gå ut och kedjeröka. Ta sig ett glas rödvin och syrligt ställa frågan "Hur tror du att något kan förändras om du inte gör något?"
Jag skulle svara att jag har svårt att se hur en människa kan göra skillnad. Blixtsnabbt skulle han kontra med att säga att om ingen gör någonting för att förändra samhället så sker just ingenting. Att själva tankestrukturen är att förminska sig själv, att leva i "ond tro". Hindra de potentiella möjligheterna och skapa sig ett liv med grund i bristen istället för i överflödet. Att hindra sina radikala möjligheter i varje given situation, att vara ett instrument för andra, istället för att använda sin existens, sitt medvetande för att öka den egna friheten genom att öka den andres frihet- som i grunden hänger ihop! Historien är skriven, framtiden är en öppen möjlighet!
Just denna läxa är det politiker som behöver. De behöver en dos Sartre. När de pratar om omöjligheter, stänger de in friheten, slänger nyckeln i sjön och låter bristen skapa politik istället för den radikala tanken om att det omöjliga kan bli möjligt, eller i alla fall mer möjligt om man vågar skapa radikal politik. Sartre som menade att alla människor i världen är ansvariga för hur det ser ut, det finns ingen som inte påverkar världsskeendet och genom detta är en aktiv del i skapandet av framtiden, oavsett om man vill välja bort sin frihet eller använder sig av friheten för att utöka andras frihet; vilket är som sagt det samma som att utöka sin egen frihet!
Sartre som är totalt ointresserad av vad du är, det han är intresserad av är vad du kan bli. För själva grundexistensen i livet är förändring, du är inte en fast varelse på cellnivå och medvetandenivå kan förändring ske hela tiden, och gör så även om du inte tror det. Oförändrat liv är det samma som döden. Livet är i sin grund rörelse, kraft och potentialitet. Det är därför Sartre engagerar sig i politiken, bara för att han är hans tid "mode"filosof inser han att detta är i sig inget, rykten, beundran är ingenting värt om han inte aktivt skriver för att engagera sig i världen.
Han vill i livets slutskeende skriva mera, tar knark för att skynda på ordens omfång. Kollapsar och får rådet att lugna ner sig innan han dör på kuppen. Simone som stryker för långa texter i tidskrifter, som inte får den uppskattning hon bör ha för Sartres filosofiska utveckling. Simone läste allt Sartre skrev och var skoningslös! Precis en sådan som Sartre såg på livet, en aktiv substans som med kraft och energi verkar i världen. Simone som myntade uttrycket att kvinnan inte föds kvinna utan blir kvinna.
Sartre kräver av dig att du tar din frihet i situationen och gör någonting av den. Han kräver det inte för att vara "snäll" utan för att motverka döden- som är samma sak som energilös substans. Sartre kräver att politikerna ser det omöjliga som möjligt. Inte vänder efter kappan utan sätter mål som energiskt går att nå. Sartre såg friheten hos kollektivet. Vänsterpolitiker värda namnet, måste alltså vara tydliga med att minska skillnaderna, inte för att vara "snälla" mot arbetarna, utan för att de andra frihet hänger ihop med sin egen frihet.
Att maximera den andres frihet , är att skapa firhet åt sig själv. Den totala jämlikheten är detsamma som den totala friheten, i och med att total jämlikhet skapar frihet åt flertalet istället för frihet för ett fåtal (medelklass, överklass). Sartre ler inte, natten innan satt han uppe till Simone ringde från sin lägenhet och krävde att han skulle sova, då han varit mer eller mindre upp i två dygn skrivande svåra texter där han krävde Maroccos frihet. Han nickar, kliar sig i nacken och ber mig dricka ett till glas rödvin med honom. Jag säger att jag är nykterist, han skakar på huvudet lyfter händerna och uppgivet häller i sig hastigt ett glas till. Pillren ligger på skrivbordet, med släpig kropp gäspar han tittar på pillren och säger att det gäller att sova. Vilket är någonting han hatar. Liv är energi! Politik kan bli energi!
Johan Nyström Lärarstuderande i historia och svenska
En del behöver inte ens en helikopter...
