Socialantropologen Aje Carlbom vid Hälsa och Samhälle på Malmö högskola skriver i ett debattinlägg i Sydsvenskan att bränderna i Rosengård handlar om manlighet. Nu undrar man naturligtvis: Hur kan människan vränga till det på detta vis?
Jo, han börjar med följande antagande: "När många unga män samlas på en och samma plats uppstår lätt en strid om manligheten. Typiska inslag i maktkampen är att utmana på olika sätt. Uppvisande av aggressivitet, mod, att sätta sig upp mot auktoriteter är några saker man kan syssla med för att vinna andras beundrande eller erkännande".
Redan här, i själva utgångspunkten, menar jag att Carlbom svävar fullkomligt i det blå. Carlbom drar en rak linje mellan manlighet-utmanande handlingar-bränder i Rosengård. Detta är bara ett tomt påstående, det finns inte minsta lilla substans eller vetenskapligt underlag för teserna. Carlbom lyckas inte förklara varför manligheten resulterar i bränder i Rosengård.
Därför måste han också spela ut det rasistiska kortet. Eller som det numera kallas, det kulturella: "De som står bakom de utmanande handlingarna är, såvitt jag har förstått, unga män med bakgrund i bland annat Afrika, Mellanöstern och östra Europa. De har sålunda socialiserats i miljöer där manlighet innebär något annat än i svenska medelklassmiljöer. Visst, flera av dem har växt upp i Rosengård som ligger i Sverige, men det är bara ett geografiskt konstaterande. Kulturellt är inte Rosengård en helt svensk stadsdel."
"Den här typen av faktorer kan behöva vägas in i analysen", påstår Carlbom. Men även här misslyckas han fullständigt. Han kopplar manligheten till utmanande handlingar som i sin tur kopplas till kulturell bakgrund - men varför detta leder till bränder i Rosengård framgår inte.
"Olika aktörer konkurrerar om hur pojkarna förväntas bli män", skriver Carlbom och så radar han upp dessa: "Många familjer vill att de tillägnar sig patriarkala normer och blir auktoriteter som försörjer och bestämmer över kvinnor och minderåriga. Muslimska församlingar försöker locka in dem till sina verksamheter, som syftar till att få dem att följa religiösa normer. Kriminella nätverk rycker och drar i pojkarna. Till detta kommer skolan och sociala myndigheter som vill överföra svenska värderingar om jämställdhet".
"Vem går segrande ur den här moraliska konkurrensen?" frågar Carlbom och svarar: "Kriminella nätverk har ett trumfkort på hand i det att de kan erbjuda en snabbare väg till en manlighet som ger beundran, erkännande och respekt. Sannolikt ligger de svenska normerna sämst till, eftersom de erbjuder en mycket otydlig bild av vad en beundransvärd man är eller skall göra."
Här träffar den blinda hönan ett korn. Äntligen! Vilken roll "manligheten" spelar i detta kan vi låta vara osagt för stunden, men beundran, erkännande och respekt - det är något som spelar roll för alla människor. För alla människor, inte minst för unga, är bekräftelse från omgivningen lika livsviktig som luft och vatten. I stället för att försvinna in i dimmorna av "manlighet" och kulturella skillnader borde Carlbom ställa sig frågan varför dessa barn och ungdomar och deras familjer inte blir bekräftade av det svenska samhället?
Carlbom är en rasist som försöker dölja sammanhangen. Han vill inte se förtrycket, diskrimineringen, arbetslösheten, misären, trångboddheten, hopplösheten - han vill istället förlägga orsakerna till eländet hos de förtryckta själva.
14 kommentarer:
Självklart har han en tokig analys, som du säger saknas substans i uttalandet, dock undrar jag om det inte rent hypotetiskt skulle finnas något att ta till sig i "undersökningen". Skulle det inte kunna vara som så att det finns någon form av kulturella drag i vissa grupper eller områden-klasser. Inte på något sätt generella men nyanserna kan varka mer eller mindre och då kan man också tänka att vissa sken kan skina klarare på vissa platser än andra.
Självklart handlar det om utanförskap och att detta leder in unga i kriminalitet på olika sätt men det finns en viktig faktor att ta hänsyn till. En av de största riskerna till att utveckala ett "kriminellt" beteende är när det "kulturella" kapital man besitter inte går att applicera in i den nya kontexten och då kan vi räkna ut att det sålunda skulle kunna utvecklas problem även om institutioner liknande rosengård inte hade existerat.
MVH
Man kan självfallet diskutera värdet av den analys Aje Carlbom gör med "manlighet" som förklaring. Men därifrån till att hävda att han skulle vara rasist, eller att han skulle förneka andra orsaker, såsom diskriminering, etc, finns det ingen grund för. Det har han i själva verket pekat på i åtskilliga sammanhang. Det är att missbruka begreppet rasist att sätta det på allt i tid och otid. Om han vore rasist skulle han hävda att Rosengårdsborna skulle ut ur landet eller att vi inte skall släppa in fler invandrare. Något sådant har han aldrig hävdat.
...till Dennis:
Du måste bli mycket mer konkret för att det ska gå att diskutera din hypotes. På vilket sätt leder det "kulturella" kapitalet till kriminalitet i mötet med en kontext utanför Rosengård?
...till Anders Ramsey:
Den gammaldags biologiska rasismen är politiskt omöjlig i dag. Det är bara ytterst marginella grupperingar på extremhögerkanten som förespråkar dessa. Betydligt mer gångbar är kulturrasismen i bland annat Sverigedemokraternas tappning.
Kulturrasismen fyller samma roll i det att den indirekt pekar ut syndabockar och ger underlag för att bedöma "de andra" med en annan måttstock.
Det är precis vad Aje Carlbom gör när han förklarar oroligheterna i Rosengård med kulturella faktorer. Han vill göra direkta kopplingar mellan synen på könsroller och bränderna i Herrgården.
Det riktigt att kultur har ersatt ras i de mer salongsfähiga högerpopulisterna språk. SD talar om att skydda svensk kultur och att olika kulturer inte kan blandas. Det gör inte Carlbom. Han använder däremot ett par gånger i sin text "kultur" och "kulturell" som en del av en förklaring, men det gör honom knappast till kulturrasist. Om man läser vad han skriver så talar han i själva verket om kultur just när han pekar på segregationen. Det finns åtskilliga forskare som är uttalade antirasister och som använder kulturargumentet mer frekvent än vad han gör. Vad han betonar framför allt är att folk är socialiserade i vissa miljöer, vilket är svårt att förneka. Sedan pekar han på manlighet som en faktor, vilket ju inte är orimligt att ta i beaktande, om det faktiskt är så att det är unga män och inte kvinnor som anlägger bränder i området.
...till Anders Ramsey:
Att det är unga män som är aktiva i det här sammanhanget är inget som är specifikt för Rosengård. I så gott som alla brottsrelaterade sammanhang, i skilda kulturer, är de unga männen helt dominerande. Som jag ser det kan man inte skilja ut detta fenomen och göra det till en särskild förklaringsgrund för just bränderna i Herrgården. Då får det just den kulturrasistiska innebörd som jag pekat på.
Det resonemanget kan man vända på. Om det nu är så att unga män är dominerande i alla kriminella sammanhang, så är det ju en indikator på att "manlighet" faktiskt har med saken att göra - även i Rosengård. Och i så fall är det ju ett generellt fenomen han framhäver, som gestaltar sig på ett kontextspecifikt sätt i Rosengård.
Jag menar att han varken gör det till "en särskild förklaringsgrund" eller gör "direkta kopplingar". Du tolkar honom illvilligt. Som du själv citerar honom: "Den här typen av faktorer kan behöva vägas in i analysen". Det kan man vara enig eller oenig i (jag tror personligen att de har mindre betydelse) men han säger aldrig att det skulle vara den enda orsak som bränderna och annat som händer i Rosengård kan reduceras till och - framför allt - han är INTE rasist. Det är en mycket allvarlig beskyllning som du gör och som man bör vara återhållsam med, och dessutom fullkomligt omotiverad både mot denna artikel och mot Carlboms forskning generellt.
Skälet till att jag påpekar detta är att jag menar att vänsterns kritik av rasismen riskerar att urvattnas och bli effektlös om man ständigt använder sådana epitet där de inte passar. Det är som Israelförsvararnas användning av antisemitism, när den verkligen förekommer blir påpekandet av den icke trovärdigt.
Frånvaron av det kulturella kapitalet som ger fördelar kan leda till kriminalitet i alla möljiga sammanhang, bostadsområde etc. Att inte besitta "vetande", eller vad man nu vill använda för uttryck, om hur man skapar sig fördelar, status, arbete, bostäder mm kan leda till att man "ger upp". Detta sker när det nya sammanhanget har andra och på så sätt okända spelregler vilket problematiserar möjligheten att "lyckas" skapa sig ett liv liknande det man en gång hade.
MVH
...till Anders Ramsey:
Carlboms artikel bär titeln "Bränderna i Rosengård handlar om manlighet" och han avslutar med orden: "Vilken typ av manlighet har det svenska samhället att erbjuda dessa? Det är frågan jag tror alla måste fundera över om man vill släcka bränderna i stadsdelen en gång för alla".
Hela anslaget i inlägget är att invandrarkillarnas manlighetssyn är huvudorsaken bakom bränderna. Jag har svårt att tolka det på något annat sätt. För mig framstår detta som kulturrasism.
Jag ser nu att jag skrivit att Carlbom är rasist. Det var en olycklig formulering. Det hade räckt med att karaktärisera inlägget som rasistiskt.
...till Dennis:
Visst, du har naturligtvis en poäng i ditt resonemang. Det är en skillnad på vilket "kulturellt kapital" man beroende på om man kommer från Rosengård eller om man kommer från välbärgad familj i Vellinge.
Men detta ska vi inte lägga barnen och ungdomarna till last. Det får det svenska klassamhället ta sitt ansvar för.
Hej igen, du missförstår mig nog en smula. Jag tänker, och detta blir förenklat men likväl något att tänka på, att människor som kommer till Sverige har olika kunskap över hur man etablerar sig i samhället som att skaffa arbete, bostad eller få inflytande. Om man då kommer till ett nytt samanhang, i detta fallet Sverige, med andra spelregler så tappar man ju möjligheten att skapa det man en gång hade. Resurserna är sas inte aplicerbara och sålunda oanvändbara, och detta kan vara en riskfaktor för att utveckla ett kriminellt beteende.
Självklart är det vidare som du säger fördjälvligt att barn från välbärgade områden på ett helt annat sätt blir socialiserade i hur man "lyckas" medan andra inte har någon möjlighet att få ta del i detta.
Tack för en bra väldigt läsvärd blogg.
...till Dennis:
Du har ju rätt i det du skriver. När man då tänker på att många av ungdomarna i Rosengård är födda och uppvuxna här så är illa att samhället inte bättre kan kompensera för det som eventuellt fattades i deras familjer när de kom hit.
Roligt att du uppskattar bloggen. Tack för det.
Rubriken behöver för det första inte vara Carlboms egen, för det andra säger varken den eller avslutningen att det är en "huvudorsak", för det tredje säger han - återigen - i den sats du själv citerat, att det är en typ av faktor som bör vägas in, vilket är raka motsatsen till att tala om huvudorsaker. Det är ju bra att du medger att personen Carlbom inte är rasist, men jag menar fortfarande att det är en dålig vana att, liksom pojken som ropade på vargen, spela ut rasistkortet i tid och otid. Det bör användas mot dem som verkligen förtjänar det (och det är tyvärr en hel del) men inte mot seriösa forskare som jobbar hårt med att belysa den brännande problematiken med integration och segregering.
Du verkar bara vilja se de som sätter i gång bränder i Rosengård som passiva offer, medan Carlbom talar om dem som aktörer som försöker hantera en situation, givet de olika krafter som verkar på dem. Att resonera i termer av hur de hanterar sina tillgångar i form av kulturellt kapital eller avsaknad av det är dessutom ett annat sätt att se dem som aktörer. Om vi inte ser dem som aktörer, hur skall vi då kunna förvänta att de skall förändra sin situation?
...till Anders Ramsey:
Jag kan inte bedöma hur seriös Carlbom är i sin forskning. Har inte granskat hans arbeten. Jag medger heller inte att han INTE är rasist. Han kanske är rasist eller inte. Vad jag menade är att jag inte kan uttala mig om den saken. Det är hans debattinlägg i Sydsvenskan jag kan bedöma. Om nu rubriken är satt av andra så har även de dragit samma slutsats som jag om vilken som är den bärande tesen i inlägget.
Klart att grabbarna i Rosengård är aktörer. I högsta grad. I grund och botten är det sunt att de reagerar mot förtrycket. Ur deras synvinkel är det oerhört kreativt. De låter sig inte tystas. Genom deras agerande blir det omöjligt för samhället att dölja förtrycket i Herrgården.
Naturligtvis kan man säga att politiskt medvetna människor skulle valt andra, mindre destruktiva, strategier och kanske uppnått bättre resultat. Men faktum kvarstår att barnen och ungdomarna inte låter sig degraderas till passiva offer utan reagerar och agerar.
Skicka en kommentar