Den nyliberalt inspirerade politiken rullar på, vare sig den kallas så eller inte. På snart sagt livets alla områden gör den sig påmind. Det gäller sättet vi transporterar oss på (eller inte gör det) och det gäller maten vi får i oss. Detta avspeglas i två aktuella händelser; regeringsförslaget att frånta SJ monopolet på persontågstrafiken och det så kallade Matupproret.
En beståndsdel i den nyliberala politiken är den fixa idén att allt ska ”konkurrensutsättas”. Vi har sett tidigare hur bra detta har varit för till exempel elmarknaden. Ett aktuellt exempel är också sophanteringen i Stockholm där upphandlingssystemet lett fram till omfattande attacker på sopåkarnas arbetsvillkor.
Nu vill man sätta in ytterligare en stöt mot järnvägstrafiken. Det har dock gått så långt att även moderaten och ordföranden i SJ, Ulf Adelsohn, reagerar. ”Inte så genomtänkt”, säger Adelsohn om regeringsförslaget. "Vi ska inskränka vår trafik medan andra får öka på, det är inte fri trafik. Det blir inte lönsammare om två ska köra tåg och det ger inga prissänkningar för resenärerna”, säger Ulf Adelsohn. Han pekar även på hur anslutningstrafiken kan komma att försvinna om ingen vill ta sig an de mindre lönsamma sträckorna.
Camilla Sparring, som startade Matupproret, har samlat in 68 000 namnunderskrifter, vilka överlämnades till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) på torsdagen. Bakgrunden är att många barn, sjuka och äldre får långväga och gammal storköksmat. ”Maten transporteras 30 mil ibland, flera dagar efter den är lagad. Många barn och äldre äter den inte ens”, säger Camilla.
Naturligtvis handlar det ofta om samma slags kortsiktiga nedskärningspolitik när maten försämras. Här spökar det förbannade upphandlingssystemet igen. En sak som jag har svårt för är när det i den här debatten, från en del personer, pekas på fängelsematen. Interner får minsann bra mat, brukar det heta. Jag vet inte om det är så, men om så är fallet så borde det prisas och framstå som ett föredöme för alla andra offentliga sektorer. Dålig mat gör inte interner, eller någon överhuvud, bättre.
En beståndsdel i den nyliberala politiken är den fixa idén att allt ska ”konkurrensutsättas”. Vi har sett tidigare hur bra detta har varit för till exempel elmarknaden. Ett aktuellt exempel är också sophanteringen i Stockholm där upphandlingssystemet lett fram till omfattande attacker på sopåkarnas arbetsvillkor.
Nu vill man sätta in ytterligare en stöt mot järnvägstrafiken. Det har dock gått så långt att även moderaten och ordföranden i SJ, Ulf Adelsohn, reagerar. ”Inte så genomtänkt”, säger Adelsohn om regeringsförslaget. "Vi ska inskränka vår trafik medan andra får öka på, det är inte fri trafik. Det blir inte lönsammare om två ska köra tåg och det ger inga prissänkningar för resenärerna”, säger Ulf Adelsohn. Han pekar även på hur anslutningstrafiken kan komma att försvinna om ingen vill ta sig an de mindre lönsamma sträckorna.
Camilla Sparring, som startade Matupproret, har samlat in 68 000 namnunderskrifter, vilka överlämnades till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) på torsdagen. Bakgrunden är att många barn, sjuka och äldre får långväga och gammal storköksmat. ”Maten transporteras 30 mil ibland, flera dagar efter den är lagad. Många barn och äldre äter den inte ens”, säger Camilla.
Naturligtvis handlar det ofta om samma slags kortsiktiga nedskärningspolitik när maten försämras. Här spökar det förbannade upphandlingssystemet igen. En sak som jag har svårt för är när det i den här debatten, från en del personer, pekas på fängelsematen. Interner får minsann bra mat, brukar det heta. Jag vet inte om det är så, men om så är fallet så borde det prisas och framstå som ett föredöme för alla andra offentliga sektorer. Dålig mat gör inte interner, eller någon överhuvud, bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar