Så kom då alliansregeringen fram till vägs ände inom miljö- och energipolitiken. Enighet har skapats inom borgerligheten genom att Centerpartiet spottar sig själv i synen och vänder ryggen åt trettio års folkrörelsearbete inom kärnkraftsmotståndet. Var detta överraskande? Nej, inte om man ser tillbaka på de utvecklingstendenser som funnits.
Å ena sidan har det länge funnits krafter inom storkapitalet som verkat för ökad frihet för marknaden att bestämma över investeringar på energiområdet. I de här kretsarna skyr man varje form av politisk begränsning. Det finns en intuitiv rädsla för allt som kan uppfattas som ett hot mot den kapitalistiska ”tillväxten” (en rädsla som man också lyckats överföra till vissa LO-förbund som oroar sig för jobben).
Å andra sidan har kapitulationstendenserna och viljan att anpassa sig till moderater och folkpartister växt inom Centerpartiet. Det har varit ännu tydligare på andra områden, inte minst när det gäller ekonomisk politik, Maud Olofsson har varit en av de ivrigaste förespråkarna för en mera nyliberal politik. Och nu tog man alltså steget även på energipolitikens område.
Jag hoppas att Centerpartiet blir straffat för detta genom att de förlorar väljare. Ledningens svek i kärnkraftsfrågan sker i trots mot kongressbeslut, mot folkomröstningen och faktiskt även om alliansens regeringförklaring (Reinfeldt: ”förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå”).
Vilka konsekvenser får då alliansregeringens beslut?
Det ger helt fel signaler med tanke på vilken situation mänskligheten befinner sig i. I ett framtidsperspektiv av omställning till ett hållbart samhälle måste vi röra oss bort från ständigt ökande kapitalistisk masskonsumtion och istället mot energieffektivisering och förnyelsebar energi. Kärnkraften bygger på en icke-förnyelsebar energikälla och dess övriga problem är heller inte lösta. De ekonomiska incitamenten för nya energikällor undermineras av nya stora investeringar i kärnkraften. Risken är att kraftbolagen hellre väntar ut ny kärnkraft än investerar i förnybar energi.
Å ena sidan har det länge funnits krafter inom storkapitalet som verkat för ökad frihet för marknaden att bestämma över investeringar på energiområdet. I de här kretsarna skyr man varje form av politisk begränsning. Det finns en intuitiv rädsla för allt som kan uppfattas som ett hot mot den kapitalistiska ”tillväxten” (en rädsla som man också lyckats överföra till vissa LO-förbund som oroar sig för jobben).
Å andra sidan har kapitulationstendenserna och viljan att anpassa sig till moderater och folkpartister växt inom Centerpartiet. Det har varit ännu tydligare på andra områden, inte minst när det gäller ekonomisk politik, Maud Olofsson har varit en av de ivrigaste förespråkarna för en mera nyliberal politik. Och nu tog man alltså steget även på energipolitikens område.
Jag hoppas att Centerpartiet blir straffat för detta genom att de förlorar väljare. Ledningens svek i kärnkraftsfrågan sker i trots mot kongressbeslut, mot folkomröstningen och faktiskt även om alliansens regeringförklaring (Reinfeldt: ”förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå”).
Vilka konsekvenser får då alliansregeringens beslut?
Det ger helt fel signaler med tanke på vilken situation mänskligheten befinner sig i. I ett framtidsperspektiv av omställning till ett hållbart samhälle måste vi röra oss bort från ständigt ökande kapitalistisk masskonsumtion och istället mot energieffektivisering och förnyelsebar energi. Kärnkraften bygger på en icke-förnyelsebar energikälla och dess övriga problem är heller inte lösta. De ekonomiska incitamenten för nya energikällor undermineras av nya stora investeringar i kärnkraften. Risken är att kraftbolagen hellre väntar ut ny kärnkraft än investerar i förnybar energi.
3 kommentarer:
Det bästa hade kanske varit att hålla en ny folkomröstning med tanke på att mycket faktiskt har hänt på nästan 30 år.
Varför är vänstern emot kärnkraft ?
Är den sedvanlig tröghet i att ta in nya rön och fakta, eller är det av "gammal hävd"?
Billig och miljövänlig elproduktion är ju bra för sveriges industrier -> dvs industriarbetarna och borde väl därför stödjas av vänstern ???
/K
Det är skandalöst att Chefsåklagare Kristian Augustsson på Riksenheten för polismål beslutade i dag att lägga ned den just påbörjade förundersökningen mot de polismän som kom med rasistiska uttalanden under upploppen i Rosengård.
Inte heller Malmös polischef, Ulf Sempert, är misstänkt för något brott. Dessa poliser avslöjar tydliygt sina avsikter om att slå en tonåring (inte ens en vuxen människa) och göra honom steril och efter att ha sett polisens agerande under demomstrationer mot SD tvekar jag inte en sekund att de är kapabla att göra det!
Finns det inte längre rättvisa i de demokratiska Sverige?
Skicka en kommentar