torsdagen den 12:e februari 2009

Borgerlig kulturpolitik

Kulturutredningen presenterades idag

Omorganisering istället för resurser. ”Outsourcing” av kulturen. Marknadens ökande makt över kulturlivet. Se där några av de kritiska rösterna. Den borgerliga regeringens utredning om kulturpolitiken i Sverige sprider inte precis någon entusiasm inom kulturlivet.

Nya, otydligare mål för kulturpolitiken föreslås. Målet om att kulturpolitiken ska ”motverka kommersialismens negativa verkningar” har tagits bort. Men undrar ju vad detta ska betyda? Ska vi sluta motarbeta utseendefixering, sexism, utslätning och ojämlikhet?

Statens ansvar ska minska och ersättas av en ökad regionalisering. Blir det bättre av det? Finns kompetensen ute i regionerna? Några debattörer pekar på att man missar poängen, det största problemet har varit bristen på pengar, i praktiken är det som händer rena nedskärningar, falsk matematik.

Utredningen betonar ”kulturföretagande och entreprenörskap”. Kulturlivet ska generera sina egna medel och sponsringen får en större roll. Några kritiska politiska röster:

Margareta Israelsson, kulturpolitisk talesman, socialdemokraterna: ”I slutändan blev det bara en stor organisationsutredning. Jag tror att kulturlivet i Sverige väntade på något annat. Jag orolig över att man tagit bort betoningen på att kulturlivet ska vara fritt och oberoende. När man dessutom så starkt fokuserar på att kulturen ska generera sina egna medel finns det än mer anledning att vara bekymrad”.

Siv Holma, kulturpolitisk talesman, Vänsterpartiet: ”Jag tror inte att en omorganisation är svaret på dagens kulturpolitiska utmaningar. Vårt förslag om en nationell kulturlag, som gör att det offentliga ansvaret stärks, både kommunalt, regionalt och nationellt, är viktigare än någonsin. Kulturutövarna är ju ett låglöneproletariat idag och deras situation förbättras inte av de här förslagen”. Fler kommentarer se här och här.



1 kommentar:

Brannberg sa...

Förslagen innebär att kommuner och landsting får mer att säga till om och därmed ökar det demokratiska inflytandet över utformandet av kulturpolitiken. Nationalstatssynen på kulturpolitik är förlegad och nu känns det som att vi kan gå från en statlig till en nationell kulturpolitik. Kommun, landsting/regioner och stat gör deta tillsammans.