Hur kommer Obamas tillträde att påverka Palestina?Äntligen har Georg Bushs långa, och för en stor del av mänskligheten plågsamma, tid i Vita huset kommit till sin ände. Förhoppningarna på Barack Obama är enorma. Långt in bland människor i vänsterns led finns denna förväntan om verkliga förändringar. En längtan som naturligtvis har sin grund i den hopplöshet som George Bushs politik resulterat i.
Förhoppningsvis kan också bytet på den amerikanska presidentposten öppna upp för förändringar på en del områden. Barack Obama verkar mindre driven av fanatisk ideologi än Bush och USA står också inför utmaningar och krav på anpassning till en ny tid. Kanske kan det medföra några förändringar till det bättre i sjukförsäkringssystemet eller ett närmande till övriga världen när det gäller klimatpolitik.
Samtidigt finns det gränser för hur nydanande en amerikansk president kan vara i nuläget. Bush lämnar efter sig ett ekonomiskt försvagat USA och den värsta krisen sen trettiotalet. Miljoner amerikaner är på väg ut i arbetslöshet. Även om Obamas krisplan får effekter så lär det dröja.
Frågan är dock vem Barack Obama är och vad han egentligen vill. När han installeras som president den 20 januari kommer den kristna högerns Rick Warren att spela en huvudroll vid ceremonien. Denne religiöse megakändis ska hålla i bönestunden när Obama svärs in på sitt nya ämbete, en sak som mött stor upprördhet bland USA:s hbt-aktiva. Nej, Obama är varken ”kryptosocialist” eller förklädd ”socialdemokrat” som en skribent på lundensiska vänsterbladet Veckobladet skrev. Enligt svenska mått är han kanske på sin höjd att beteckna som en kristdemokrat.
I utrikespolitiken kommer nog skillnaderna mot Georg Bush att bli mindre framträdande än många tror, även om politiken inte blir identisk. Om man ska våga sig på en parallell så kanske det blir en ny sorts Clintonregering vi kommer att se. Valet av Hillary Clinton till utrikesminister pekar också i den riktningen. ”Äntligen en sant pro-israelisk utrikesminister”, utropade Lisa Abramowicz, generalsekreterare i Svensk Israel-information på debattsajten Newsmill.
Det har spekulerats i Barack Obamas tidigare pro-palestinska ståndpunkter och valet av honom sägs också ha orsakat viss oro bland ledande kretsar i Israel. Om nu Obama har kvar någon sympati för palestiniernas sak så får han ett styvt jobb med att hantera situationen. Så gott som hundra procent av ledamöterna i amerikanska kongressen lär stödja Israel reservationslöst. Även inom den kristna högern, som Obama tydligen vill hålla sig väl med, finns samma uppfattningar. Till detta kommer AIPAC, The American Israel Public Affairs Committee, en av USA:s kanske mäktigaste påtryckargrupper.
Inom den amerikanska administrationen finns en lång tradition av att alltid enas med Israel först innan man lägger fram några förslag inför andra. Israel verkar ha vetorätt i dessa sammanhang. Politiken går alltid ut på att alla andra måste erkänna Israel, men Israel behöver inte erkänna Palestina. För israelerna känsliga ting, som de illegala bosättningarna, förs aldrig på tal i överläggningar mellan USA och Israel.
Vilka signaler har då Barack Obama gett? Under valkampanjen höll han tal inför AIPAC och lovade fullt stöd till Israel och sa dessutom att Jerusalem ska vara dess odelbara huvudstad, något som strider mot FN-resolutioner om den israeliska ockupationen. Av detta tal gick det inte att utläsa någon som helst kursändring av den amerikanska politiken. Obama lovade även att fortsätta det amerikanska ekonomiska stödet för att Israel ska förbli den enda regionala stormakten.
Under det nuvarande israeliska angreppet på Gaza har Obama undvikit att uttala sig och därmed också instämt i den förda politiken. När Gaza-frågan var uppe i februari förra året skrev han ett brev till FN-ambassadören Zalmay Khalilzad med ett budskap till säkerhetsrådet, ett brev som kritiserades i den amerikanska tidskriften Mother Jones. Obama undvek då varje kritik av Israel och dess blockad mot Gaza, men menade att säkerhetsrådet borde uttala ett ”entydigt fördömande” av raketbeskjutningen mot Israel. Gick inte det så ”uppmanar jag dig att tillförsäkra att det inte uttalar sig alls”.
Förmodligen är det ett rävspel på hög nivå som bedrivs nu. George Bushs sista dagar utnyttjas till bristningsgränsen för att försvaga Gaza så mycket som möjligt och för att utplåna så många Hamasanhängare det bara går. Detta har naturligtvis en gräns. Därefter kommer försöken att permanenta instängningen av Gaza med hjälp av det fransk-egyptiska förslaget, som Obama, enligt SvD, också stöder och som ska försöka täppa till vapensmugglingen till de palestinska motståndskämparna.
Enligt tidningen Guardian ska tre personer med kännedom om Obamalägrets diskussion uppgivit att rådgivare rekommenderar Obama att inleda diplomatiska förhandlingar med Hamas på lägre nivå. Om detta stämmer så kanske det visar att Obama vill hålla olika dörrar öppna. Huvudlinjen nu är dock att krossa eller försvaga Hamas för att kunna göra upp med Abbas på Västbanken och inordna de rester av området som inte upptas av bosättningar i en minilydstat till Israel.
Förhoppningsvis kan också bytet på den amerikanska presidentposten öppna upp för förändringar på en del områden. Barack Obama verkar mindre driven av fanatisk ideologi än Bush och USA står också inför utmaningar och krav på anpassning till en ny tid. Kanske kan det medföra några förändringar till det bättre i sjukförsäkringssystemet eller ett närmande till övriga världen när det gäller klimatpolitik.
Samtidigt finns det gränser för hur nydanande en amerikansk president kan vara i nuläget. Bush lämnar efter sig ett ekonomiskt försvagat USA och den värsta krisen sen trettiotalet. Miljoner amerikaner är på väg ut i arbetslöshet. Även om Obamas krisplan får effekter så lär det dröja.
Frågan är dock vem Barack Obama är och vad han egentligen vill. När han installeras som president den 20 januari kommer den kristna högerns Rick Warren att spela en huvudroll vid ceremonien. Denne religiöse megakändis ska hålla i bönestunden när Obama svärs in på sitt nya ämbete, en sak som mött stor upprördhet bland USA:s hbt-aktiva. Nej, Obama är varken ”kryptosocialist” eller förklädd ”socialdemokrat” som en skribent på lundensiska vänsterbladet Veckobladet skrev. Enligt svenska mått är han kanske på sin höjd att beteckna som en kristdemokrat.
I utrikespolitiken kommer nog skillnaderna mot Georg Bush att bli mindre framträdande än många tror, även om politiken inte blir identisk. Om man ska våga sig på en parallell så kanske det blir en ny sorts Clintonregering vi kommer att se. Valet av Hillary Clinton till utrikesminister pekar också i den riktningen. ”Äntligen en sant pro-israelisk utrikesminister”, utropade Lisa Abramowicz, generalsekreterare i Svensk Israel-information på debattsajten Newsmill.
Det har spekulerats i Barack Obamas tidigare pro-palestinska ståndpunkter och valet av honom sägs också ha orsakat viss oro bland ledande kretsar i Israel. Om nu Obama har kvar någon sympati för palestiniernas sak så får han ett styvt jobb med att hantera situationen. Så gott som hundra procent av ledamöterna i amerikanska kongressen lär stödja Israel reservationslöst. Även inom den kristna högern, som Obama tydligen vill hålla sig väl med, finns samma uppfattningar. Till detta kommer AIPAC, The American Israel Public Affairs Committee, en av USA:s kanske mäktigaste påtryckargrupper.
Inom den amerikanska administrationen finns en lång tradition av att alltid enas med Israel först innan man lägger fram några förslag inför andra. Israel verkar ha vetorätt i dessa sammanhang. Politiken går alltid ut på att alla andra måste erkänna Israel, men Israel behöver inte erkänna Palestina. För israelerna känsliga ting, som de illegala bosättningarna, förs aldrig på tal i överläggningar mellan USA och Israel.
Vilka signaler har då Barack Obama gett? Under valkampanjen höll han tal inför AIPAC och lovade fullt stöd till Israel och sa dessutom att Jerusalem ska vara dess odelbara huvudstad, något som strider mot FN-resolutioner om den israeliska ockupationen. Av detta tal gick det inte att utläsa någon som helst kursändring av den amerikanska politiken. Obama lovade även att fortsätta det amerikanska ekonomiska stödet för att Israel ska förbli den enda regionala stormakten.
Under det nuvarande israeliska angreppet på Gaza har Obama undvikit att uttala sig och därmed också instämt i den förda politiken. När Gaza-frågan var uppe i februari förra året skrev han ett brev till FN-ambassadören Zalmay Khalilzad med ett budskap till säkerhetsrådet, ett brev som kritiserades i den amerikanska tidskriften Mother Jones. Obama undvek då varje kritik av Israel och dess blockad mot Gaza, men menade att säkerhetsrådet borde uttala ett ”entydigt fördömande” av raketbeskjutningen mot Israel. Gick inte det så ”uppmanar jag dig att tillförsäkra att det inte uttalar sig alls”.
Förmodligen är det ett rävspel på hög nivå som bedrivs nu. George Bushs sista dagar utnyttjas till bristningsgränsen för att försvaga Gaza så mycket som möjligt och för att utplåna så många Hamasanhängare det bara går. Detta har naturligtvis en gräns. Därefter kommer försöken att permanenta instängningen av Gaza med hjälp av det fransk-egyptiska förslaget, som Obama, enligt SvD, också stöder och som ska försöka täppa till vapensmugglingen till de palestinska motståndskämparna.
Enligt tidningen Guardian ska tre personer med kännedom om Obamalägrets diskussion uppgivit att rådgivare rekommenderar Obama att inleda diplomatiska förhandlingar med Hamas på lägre nivå. Om detta stämmer så kanske det visar att Obama vill hålla olika dörrar öppna. Huvudlinjen nu är dock att krossa eller försvaga Hamas för att kunna göra upp med Abbas på Västbanken och inordna de rester av området som inte upptas av bosättningar i en minilydstat till Israel.
Annat inlägg om Gaza i dag på Röda Malmö:
1 kommentar:
Glöm inte heller att Obama tidigare har uttalat stöd för den Israeliska slakten i Libanon. Någon svängning i Israel/Palestina-frågan blir det nog tyvärr inte att tala om med Obama som president.
Skicka en kommentar