Nyfiken Gul var bättre som penetrering av klassamhälletTjugotusen varslade på en månad i Sverige. Klassamhället slår till med full kraft, kapitalismen visar sitt rätta ansikte, nyliberalismen som ideologi har kapsejsat och intresset växer för gamle Karl Marx, vars upplagor av ”Kapitalet” lär ha strykande åtgång i Tyskland. Människor vill ju ha någon slags förklaring när de borgerliga ”experterna” står svarslösa.
Klassamhället var också temat när Halal-tv gjorde sin debut igår. Det fanns absolut inget upprörande eller kontroversiellt med det programmet även om Carl Hamilton lyckades med konststycket att hänga upp sig på hur några av tjejerna hälsade. Där ser man vad som döljer sig under den fina fernissan. Eftersom tjejerna inte hälsade som Calle var van vid så bad han dem att dra både till Iran och till någon jordhåla.
Än värre blev det när Calle i efterhand fick chansen att förklara sig när han lugnat ner sig. Han bad om ursäkt för att han brusat upp, fast egentligen var det tjejernas fel, menade han. Han tyckte dessutom att bara Sverigedemokraterna skulle komma att tjäna på det hela. Det har han rätt i, men det är Calles eget fel. Om inte han visat upp en sådan inskränkt attityd så hade inte heller rasisterna fått något att haka på. Varken den välbeställde företagaren i Danderyd eller sjuksköterskestuderande Jonas i Alby, som också fick besök av tjejerna, hade några problem med hälsandet.
Det är väl bra att klassamhället tas upp som ämne. Det brukar annars förträngas i de flesta sammanhang trots att detta är det mest grundläggande förhållandet i vår tillvaro och ett faktum som präglar våra relationer och möjligheter. Men vad kom tjejerna fram till efter sin odyssé i det svenska klassamhället? Egentligen inte mycket.
Själv föredrar jag nog att titta på den gamla reprisen av Lena Nymans utforskande av det svenska klassamhället. Den naiva Lenas besvärande frågor i filmen ”Nyfiken gul” slog ner som en mindre bomb i den svenska ankdammen 1967. I den filmen var det dessutom inga som helst problem med den fysiska beröringen. Fast då blev det en jäkla liv av den anledningen. Se gärna filmen, ni som är lite yngre och inte sett den, den finns på dvd. Även då befann vi oss i en tid då människor försökte tränga genom maktens dimridåer (fast det var nog fler som förnekade klassamhällets existens då, så något positivt har väl hänt sen dess).
Mona Sahlin, som blev intervjuad, gillade inte att klassklyftorna ökat i samhället. Hur förvånad kan man bli över att klyftorna växer om man tar ställning för klassamhället och för en politik som ökar klyftorna? Det gäller att se bortom de vackra orden om man ska få något grepp om vad politiker står för.
Det gäller även för Barack Obama som nu fått en aura av förlösande messias till och med för en del vänstersinnade i USA. Låt oss hoppas att han övervinner den dolda rasismen och blir president – men hur länge dröjer det då innan han tvingas vada till knäna eller halsen på jakt efter sin förlorade aura i den blodiga sörjan i Afghanistan dit han vill skicka allt fler soldater?
Gränserna för den ”change” han vill se kommer att sättas av det amerikanska klassamhällets elit.
Läs också:
Klassamhället var också temat när Halal-tv gjorde sin debut igår. Det fanns absolut inget upprörande eller kontroversiellt med det programmet även om Carl Hamilton lyckades med konststycket att hänga upp sig på hur några av tjejerna hälsade. Där ser man vad som döljer sig under den fina fernissan. Eftersom tjejerna inte hälsade som Calle var van vid så bad han dem att dra både till Iran och till någon jordhåla.
Än värre blev det när Calle i efterhand fick chansen att förklara sig när han lugnat ner sig. Han bad om ursäkt för att han brusat upp, fast egentligen var det tjejernas fel, menade han. Han tyckte dessutom att bara Sverigedemokraterna skulle komma att tjäna på det hela. Det har han rätt i, men det är Calles eget fel. Om inte han visat upp en sådan inskränkt attityd så hade inte heller rasisterna fått något att haka på. Varken den välbeställde företagaren i Danderyd eller sjuksköterskestuderande Jonas i Alby, som också fick besök av tjejerna, hade några problem med hälsandet.
Det är väl bra att klassamhället tas upp som ämne. Det brukar annars förträngas i de flesta sammanhang trots att detta är det mest grundläggande förhållandet i vår tillvaro och ett faktum som präglar våra relationer och möjligheter. Men vad kom tjejerna fram till efter sin odyssé i det svenska klassamhället? Egentligen inte mycket.
Själv föredrar jag nog att titta på den gamla reprisen av Lena Nymans utforskande av det svenska klassamhället. Den naiva Lenas besvärande frågor i filmen ”Nyfiken gul” slog ner som en mindre bomb i den svenska ankdammen 1967. I den filmen var det dessutom inga som helst problem med den fysiska beröringen. Fast då blev det en jäkla liv av den anledningen. Se gärna filmen, ni som är lite yngre och inte sett den, den finns på dvd. Även då befann vi oss i en tid då människor försökte tränga genom maktens dimridåer (fast det var nog fler som förnekade klassamhällets existens då, så något positivt har väl hänt sen dess).
Mona Sahlin, som blev intervjuad, gillade inte att klassklyftorna ökat i samhället. Hur förvånad kan man bli över att klyftorna växer om man tar ställning för klassamhället och för en politik som ökar klyftorna? Det gäller att se bortom de vackra orden om man ska få något grepp om vad politiker står för.
Det gäller även för Barack Obama som nu fått en aura av förlösande messias till och med för en del vänstersinnade i USA. Låt oss hoppas att han övervinner den dolda rasismen och blir president – men hur länge dröjer det då innan han tvingas vada till knäna eller halsen på jakt efter sin förlorade aura i den blodiga sörjan i Afghanistan dit han vill skicka allt fler soldater?
Gränserna för den ”change” han vill se kommer att sättas av det amerikanska klassamhällets elit.
Läs också:
Sydsvenskan: här, här, här SvD: här, här, här, här DN: här, här AB: här, här, här YA: här TA: här Dagen: här HD: här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar