Det är en historisk seger att en svart man blivit president i USA. Ett nederlag för rasismen over there och även ett nederlag för våra egna rasister i Sverigedemokraterna. På det viset finns hopp om att världen håller på att bli bättre. Ungdomarna, de svarta och latinos röstade för Obama och det talas om högt valdeltagande. Valet ger också en fingervisning om vad som håller på att ske i det amerikanska folkdjupet. Är det något vanligt folk hoppas på så är det en förändring. De har anledning att vara trötta på ökade klyftor och orättvisor i samhället, på kapitalismens oförmåga att skapa en hållbar ekonomi, på krigspolitiken, på kristen fundamentalism, unken konservatism och oförmåga att ta itu med klimathotet. Det är naturligtvis oerhörda förhoppningar knutna till Barack Obama.
Kommer han att infria dessa förhoppningar som president? Jag hoppas att åtminstone något blir bättre, t ex att han genomför en eller annan lättnad för fattiga eller stänger Guantanamo. I grunden kommer dock USA tyvärr inte att förändras enbart av detta presidentval, det kommer fortfarande att vara en liten elit av superrika familjer, som kontrollerar en stor del av världens ekonomiska liv, som kommer att styra.
Krigspolitiken för att kontrollera olja och strategiska stödjepunkter kommer att fortsätta. Obama har klart deklarerat att han vill öka stridsinsatserna i Afghanistan, ett krig som är omöjligt att vinna och vars fortsättning kommer att leda till oerhört lidande för civilbefolkningen. Den afghanska Karzai-regimen, som USA stöder, har tillsatts under ockupation och är en korrumperad och isolerad företeelse, i praktiken beroende av krigsherrar som är minst lika grymma och fundamentalistiska som talibanerna. Representanter för den afghanska kvinnoorganisationen Rawa säger att överallt där de fascistiska religiösa styr råder ett hemsk kvinnoförtryck, oavsett om dessa kallar sig talibaner, norra alliansen eller något annat.
Barack Obama har ingen politik för att rå på olösta konflikter och orättvisor i världen. Sådana som ”konflikten” i Palestina, som USA varit med om att skapa och underblåsa i över sextio år. Han har förklarat sitt odelade stöd till Israel, förklarat att landet ska bevara sin ”judiskhet” (vilket exkluderar de palestinier som bor där) och att Jerusalem odelat ska vara landets huvudstad.
I USA, och i resten av världen, kommer den ekonomiska krisen att slå med full kraft nu och arbetslösheten kommer att stiga till nya rekordhöjder. Barack Obama har ingen radikalt annorlunda politik som kan lösa krisen till de fattigas och löntagarnas fördel. Fattigdomen kommer obönhörligen att öka och missnöjet, inte minst bland de svarta, kommer att bre ut sig. När de nu uppbyggda förväntningarna slår slint är det bäddat för upplopp.
Därtill kommer Barack Obamas otillräckliga svar på klimatkrisen. Det är inte så svårt att uttala utsläppsminskningar med 80 procent till 2050. På kortare sikt, 2020, kan Obama bara gå med på 10 procent, hälften av EU:s mål. En stor svaghet är avsaknaden av lösningar på USA:s infrastrukturproblem som går utöver massbilismens ramar. Obamas linje innebär en öppning från George W Bushs katastrofala politik, men den är inte bättre än vad som presteras någon annanstans i den kapitalistiska världen, dvs de kortsiktiga vinsterna går före en grundläggande omställning.
De oerhörda förväntningar på förändringar som Obamas seger har väckt kommer dock inte att så lätt att kunna sopas under mattan. Ur besvikelsen kommer förhoppningsvis att följa en radikalisering och vändning vänsterut, folk kommer att överge de två amerikanska högerpartierna och skapa något nytt, nämligen ett amerikansk arbetarparti som förmår utmana de krafter som bär upp det hindrande kapitalistiska systemet. Det blir en verklig ”change”.
Kommer han att infria dessa förhoppningar som president? Jag hoppas att åtminstone något blir bättre, t ex att han genomför en eller annan lättnad för fattiga eller stänger Guantanamo. I grunden kommer dock USA tyvärr inte att förändras enbart av detta presidentval, det kommer fortfarande att vara en liten elit av superrika familjer, som kontrollerar en stor del av världens ekonomiska liv, som kommer att styra.
Krigspolitiken för att kontrollera olja och strategiska stödjepunkter kommer att fortsätta. Obama har klart deklarerat att han vill öka stridsinsatserna i Afghanistan, ett krig som är omöjligt att vinna och vars fortsättning kommer att leda till oerhört lidande för civilbefolkningen. Den afghanska Karzai-regimen, som USA stöder, har tillsatts under ockupation och är en korrumperad och isolerad företeelse, i praktiken beroende av krigsherrar som är minst lika grymma och fundamentalistiska som talibanerna. Representanter för den afghanska kvinnoorganisationen Rawa säger att överallt där de fascistiska religiösa styr råder ett hemsk kvinnoförtryck, oavsett om dessa kallar sig talibaner, norra alliansen eller något annat.
Barack Obama har ingen politik för att rå på olösta konflikter och orättvisor i världen. Sådana som ”konflikten” i Palestina, som USA varit med om att skapa och underblåsa i över sextio år. Han har förklarat sitt odelade stöd till Israel, förklarat att landet ska bevara sin ”judiskhet” (vilket exkluderar de palestinier som bor där) och att Jerusalem odelat ska vara landets huvudstad.
I USA, och i resten av världen, kommer den ekonomiska krisen att slå med full kraft nu och arbetslösheten kommer att stiga till nya rekordhöjder. Barack Obama har ingen radikalt annorlunda politik som kan lösa krisen till de fattigas och löntagarnas fördel. Fattigdomen kommer obönhörligen att öka och missnöjet, inte minst bland de svarta, kommer att bre ut sig. När de nu uppbyggda förväntningarna slår slint är det bäddat för upplopp.
Därtill kommer Barack Obamas otillräckliga svar på klimatkrisen. Det är inte så svårt att uttala utsläppsminskningar med 80 procent till 2050. På kortare sikt, 2020, kan Obama bara gå med på 10 procent, hälften av EU:s mål. En stor svaghet är avsaknaden av lösningar på USA:s infrastrukturproblem som går utöver massbilismens ramar. Obamas linje innebär en öppning från George W Bushs katastrofala politik, men den är inte bättre än vad som presteras någon annanstans i den kapitalistiska världen, dvs de kortsiktiga vinsterna går före en grundläggande omställning.
De oerhörda förväntningar på förändringar som Obamas seger har väckt kommer dock inte att så lätt att kunna sopas under mattan. Ur besvikelsen kommer förhoppningsvis att följa en radikalisering och vändning vänsterut, folk kommer att överge de två amerikanska högerpartierna och skapa något nytt, nämligen ett amerikansk arbetarparti som förmår utmana de krafter som bär upp det hindrande kapitalistiska systemet. Det blir en verklig ”change”.
5 kommentarer:
Kärlek! Även om Obama är en imperialistisk hund så var natten något större än honom. Det tal han höll kan mycket väl komma bli betraktat som Martin Luther Kings "I have a dream".
/H
Du kanske har missat att han inte valdes på grund av sin hudfärg och att sd inte är rasister? Men lever man i det förflutna så gör man.
...till sd-väljare:
Just det faktum att människor i första hand lyssnade på Obamas budskap och inte hängde upp sig på hans hudfärg är en seger för anti-rasismen.
Sd är ett rasistiskt parti därför att man anser att människor från olika kulturer inte kan leva tillsammans.
"Sd är ett rasistiskt parti därför att man anser att människor från olika kulturer inte kan leva tillsammans."
För det första gör inte påståendet "man anser att människor från olika kulturer inte kan leva tillsammans" någon till rasist, för det andra är det inte alls vad sd tycker. Sd menar bara att invandrare som vill bo i Sverige måste anpassa sig och assimileras i den svenska kulturen. Menar du att det är rasism? Då vet du inte vad det ordet betyder.
Om det är någon som är rasist här är det de svarta, de latinamerikanska och de judiska väljarna samt andra minoritetsgrupper där överallt förkrossande majoriteter röstade på Obama framför allt för att han är svart. Där har du den sanna rasismen - särskilt bland de svarta.
Jo, i Sd:s tappning är kravet på assimilering ett uttryck för kulturrasism. De som kommer hit måste likriktas med det som Sd uppfattar som "svensk" kultur eftersom denna är högre stående.
Däremot är det skillnad på assimilering och att anpassa sig, det senare är något fullständigt självklart. Man kan följa ett lands lagar och regler utan assimilering.
När det gäller de svarta i USA har du också fel. Det handlade om Obamas budskap, annars hade de inte röstat för honom. Hur många svarta har varit stolta över Condoleeza Rice?
Skicka en kommentar