Är det en kris av trettiotalsdimensioner vi är på väg in i?Det är allvar nu. Även om det inte verkar så på det politiska etablissemanget. De vet nog, men de låtsas inte om det, eller så förtränger de det hela, faktum är att de inte har någon lösning som är bra för vanligt folk. Den svenska arbetarrörelsens ledning, Mona Sahlin & Co och LO-ledningen, står handfallen och visar sin oförmåga att förstå djupet och allvaret i det som sker.
Sysselsättningen pekar nedåt. Bara under oktober varslades 20 000 personer. Konjunkturinstitutet spår att sysselsättningen kommer att minska med 100 000 personer. De säger också att orderingången till svensk industri har ”försvagats betydligt” under tredje kvartalet. Även produktion och sysselsättning har minskat.
Byggandet minskade under tredje kvartalet. Sjuttio procent av byggföretagen räknar med en försämring. När det gäller den privata tjänstesektorn har efterfrågetillväxten stagnerat under tredje kvartalet. Detaljhandeln ”försvagades” under oktober månad. Konjunkturinstitutet gör bedömningen att tillväxten i OECD-området blir nära noll nästa år. KI menar att lågkonjunkturen blir utdragen och att sysselsättningen under de två närmaste åren minskar med 100 000 personer.
Jag skulle nog vilja påstå att KI:s bedömningar är försiktiga. Kapitalismen är på väg in i en djup världskris. I hela världen handlar det om hundratals miljoner som riskerar att drabbas av massarbetslöshet, misär och hunger. I finanskraschernas spår hotas hela ekonomier av statsbankrutt och nyliberalismens drömmar förvandlas till mardröm.
Dessutom är det ju så att den här krisen utvecklas just när det skulle behövas en omställning för att möta de globala klimathoten. Nu är det troligt att kaoset i ekonomin tas till intäkt för att smita undan de redan låga åtagandena att skära ned koldioxidutsläppen eller för att vägra höja ambitionerna.
Under många år har vi fått höra både regeringar och opposition mana vanligt folk till ”återhållsamhet” när det gäller lönerna och förståelse för ”utgiftstak” och ”budgetsdisciplin” när det gäller anslag till offentlig välfärd. De enorma vinsterna i företagen, som blivit följden av den förda politiken, har skapat en grotesk spekulationsekonomi som nu fört kapitalismen in i en återvändsgränd.
Såväl alliansregeringen som oppositionen vet ingen annan lösning än att vräka pengar över finanshajarna för att rädda dem ur knipan, medan arbetare och vanligt folk får ta smällarna i form av arbetslöshet och förstörd privatekonomi. Mycket elände och social utslagning kommer att följa i spåren på den här utvecklingen.
Vi socialister säger att nu får det vara nog. Det ska vara stopp för uppsägningar och avskedanden. Finanssektorn och storföretag som inte kan garantera jobben ska ställas under demokratisk samhällskontroll och staten ge garantier för omställning till samhällsnyttig och hållbar produktion. Förkortad arbetstid för att dela på jobben.
Stat och kommun ska genomföra massiva satsningar på skola, vård, omsorg och miljö. Det behövs en omfattande plan för upprustning och miljöomställning av miljonprogrammets bostadsbestånd. Allmännyttan behöver stärkas och hyresrätter byggas. Energisektorn ska ställas om till förnyelsebara energikällor och kollektivtrafiken byggas ut i stor skala. Avregleringar och privatiseringar ska stoppas, företag ska inte göra vinst på gemensam egendom och mjölka pengar ur skola och sjukvård. Vanligt folk måste tillförsäkras rimliga villkor, lönerna inflationsskyddas, sjukersättningen höjas och A-kassan upp till 90 procent. Det dåliga pensionssystemet ska rivas upp och ersättas med ett solidariskt system som garanterar att alla får en dräglig ålderdom. Skatterna ska höjas på höga inkomster, förmögenhetsskatten återinföras, liksom skatt på lyxbostäder.
Detta var något plock ur en krisplan för arbete, välfärd och hållbar produktion som antogs på Socialistiska Partiets kongress i Stockholm under den gångna helgen. Visst finns där mycket klokt som hela arbetarrörelsen borde ställa sig bakom? Det är dags nu för politiskt tänkande människor i löntagarnas led att börja formulera krav och organisera opinionsyttringar.
Sysselsättningen pekar nedåt. Bara under oktober varslades 20 000 personer. Konjunkturinstitutet spår att sysselsättningen kommer att minska med 100 000 personer. De säger också att orderingången till svensk industri har ”försvagats betydligt” under tredje kvartalet. Även produktion och sysselsättning har minskat.
Byggandet minskade under tredje kvartalet. Sjuttio procent av byggföretagen räknar med en försämring. När det gäller den privata tjänstesektorn har efterfrågetillväxten stagnerat under tredje kvartalet. Detaljhandeln ”försvagades” under oktober månad. Konjunkturinstitutet gör bedömningen att tillväxten i OECD-området blir nära noll nästa år. KI menar att lågkonjunkturen blir utdragen och att sysselsättningen under de två närmaste åren minskar med 100 000 personer.
Jag skulle nog vilja påstå att KI:s bedömningar är försiktiga. Kapitalismen är på väg in i en djup världskris. I hela världen handlar det om hundratals miljoner som riskerar att drabbas av massarbetslöshet, misär och hunger. I finanskraschernas spår hotas hela ekonomier av statsbankrutt och nyliberalismens drömmar förvandlas till mardröm.
Dessutom är det ju så att den här krisen utvecklas just när det skulle behövas en omställning för att möta de globala klimathoten. Nu är det troligt att kaoset i ekonomin tas till intäkt för att smita undan de redan låga åtagandena att skära ned koldioxidutsläppen eller för att vägra höja ambitionerna.
Under många år har vi fått höra både regeringar och opposition mana vanligt folk till ”återhållsamhet” när det gäller lönerna och förståelse för ”utgiftstak” och ”budgetsdisciplin” när det gäller anslag till offentlig välfärd. De enorma vinsterna i företagen, som blivit följden av den förda politiken, har skapat en grotesk spekulationsekonomi som nu fört kapitalismen in i en återvändsgränd.
Såväl alliansregeringen som oppositionen vet ingen annan lösning än att vräka pengar över finanshajarna för att rädda dem ur knipan, medan arbetare och vanligt folk får ta smällarna i form av arbetslöshet och förstörd privatekonomi. Mycket elände och social utslagning kommer att följa i spåren på den här utvecklingen.
Vi socialister säger att nu får det vara nog. Det ska vara stopp för uppsägningar och avskedanden. Finanssektorn och storföretag som inte kan garantera jobben ska ställas under demokratisk samhällskontroll och staten ge garantier för omställning till samhällsnyttig och hållbar produktion. Förkortad arbetstid för att dela på jobben.
Stat och kommun ska genomföra massiva satsningar på skola, vård, omsorg och miljö. Det behövs en omfattande plan för upprustning och miljöomställning av miljonprogrammets bostadsbestånd. Allmännyttan behöver stärkas och hyresrätter byggas. Energisektorn ska ställas om till förnyelsebara energikällor och kollektivtrafiken byggas ut i stor skala. Avregleringar och privatiseringar ska stoppas, företag ska inte göra vinst på gemensam egendom och mjölka pengar ur skola och sjukvård. Vanligt folk måste tillförsäkras rimliga villkor, lönerna inflationsskyddas, sjukersättningen höjas och A-kassan upp till 90 procent. Det dåliga pensionssystemet ska rivas upp och ersättas med ett solidariskt system som garanterar att alla får en dräglig ålderdom. Skatterna ska höjas på höga inkomster, förmögenhetsskatten återinföras, liksom skatt på lyxbostäder.
Detta var något plock ur en krisplan för arbete, välfärd och hållbar produktion som antogs på Socialistiska Partiets kongress i Stockholm under den gångna helgen. Visst finns där mycket klokt som hela arbetarrörelsen borde ställa sig bakom? Det är dags nu för politiskt tänkande människor i löntagarnas led att börja formulera krav och organisera opinionsyttringar.
2 kommentarer:
Jodå, Ronny, allt du skriver är rätt och riktigt, och jag är din meningsfrände i detta sammanhang. Men vad är sambandet mellan det du skriver och SDS-artikeln om inbrottsvågen i helgen? Du har ju kopplat samman dem. Du menar väl inte att inbrotten har ett samband med finanskris och social nedrustning av Sverige - snarare är väl tjuvarna i linje med dem som orsakat nämnda kris, och de har nog egenskaper som liknar våra styrandes. Eller hur?
Sundi
Jag ser det i korta drag som så att de ökade klyftorna i samhället och den ökade sociala utslagningen skapar grogrund för kriminalitet.Det är därför kriminaliteten är högre inom arbetarklass, den är helt enkelt utsatt för fler riskfaktorer.
En del av de som begår brott blir yrkeskriminella och utvecklas till ytterligare en förtryckargrupp som exploaterar människor ur sin forna samhällsklass.
Jag håller alltså med dig om att tjuvarna i grund och botten har samma filosofi som de spekulanter som skor sig på helt laglig väg.
Skicka en kommentar