Vad ska vi på Mars att göra när vi inte kan ta hand om vår egen planet?Indien placerade i fredags en rymdsond på månens yta och blir därmed det tredje land i världen, efter Sovjetunionen och USA, med denna bedrift. Japan och Kina har tidigare skickat upp sonder i omloppsbana runt månen. Den indiska månsonden ska studera månytan och leta efter mineraler.
USA och Ryssland är i full färd med att förbereda nästa steg i ut i rymden, nämligen bemannade färder till planeten Mars. På senare tid har man i olika tv-kanaler kunnat följa förberedelserna i ett antal program. Om detta förverkligas så blir det en jättelik utmaning och ett oerhört dyrt projekt.
Inte i något av dessa program har någon ställt frågor om vad som är vitsen med detta? Visst, jag kan också tycka att det är fascinerande att få veta mer om vår grannplanet eller fantisera om en kolonisation som på hundra års sikt skulle kunna omvandla Mars atmosfär och göra planeten beboelig.
Men med bara en liten gnutta realism förs jag snabbt tillbaka ner på jorden. Det här är projekt som drivs av folk inom världens ekonomiska och politiska eliter. De har egna planer i sikte och har redan börjat konkurrera om hur de ska exploatera rymden. Med ett underifrånperspektiv är det inte lika lätt att bara hänge sig åt dessa högtflygande planer. Ska vi inte först lära oss att ta hand om vår nuvarande planet innan vi börjar förstöra flera himlakroppar?
Min uppfattning är att mänskligheten måste först uppnå en viss grad av mognad innan vi tar steget ut i världsrymden. Det är en etisk fråga. Vi måste visa att vi kan leva i fred med vår planet och att vi kan skapa drägliga livsvillkor för alla människor här på jorden. Annars tar vi bara med oss problem nån annanstans.
USA och Ryssland är i full färd med att förbereda nästa steg i ut i rymden, nämligen bemannade färder till planeten Mars. På senare tid har man i olika tv-kanaler kunnat följa förberedelserna i ett antal program. Om detta förverkligas så blir det en jättelik utmaning och ett oerhört dyrt projekt.
Inte i något av dessa program har någon ställt frågor om vad som är vitsen med detta? Visst, jag kan också tycka att det är fascinerande att få veta mer om vår grannplanet eller fantisera om en kolonisation som på hundra års sikt skulle kunna omvandla Mars atmosfär och göra planeten beboelig.
Men med bara en liten gnutta realism förs jag snabbt tillbaka ner på jorden. Det här är projekt som drivs av folk inom världens ekonomiska och politiska eliter. De har egna planer i sikte och har redan börjat konkurrera om hur de ska exploatera rymden. Med ett underifrånperspektiv är det inte lika lätt att bara hänge sig åt dessa högtflygande planer. Ska vi inte först lära oss att ta hand om vår nuvarande planet innan vi börjar förstöra flera himlakroppar?
Min uppfattning är att mänskligheten måste först uppnå en viss grad av mognad innan vi tar steget ut i världsrymden. Det är en etisk fråga. Vi måste visa att vi kan leva i fred med vår planet och att vi kan skapa drägliga livsvillkor för alla människor här på jorden. Annars tar vi bara med oss problem nån annanstans.
Läs också serien om "Ekosocialismens möjligheter", se etiketter till vänster
7 kommentarer:
Oj, vilken oerhörd trångsynthet.
Du verkar inte riktigt inse att det här är saker som gynnar hela mänskligheten. Dessutom kommer ju indien att tjäna på det här i slutändan. Satelliterna är ju ett fint exempel - utan dem hade mänskligheten haft det betydligt sämre.
Jag orkar inte argumentera mot inskränkta människor som dig, men jag hoppas verkligen att du tar dig tid för att inse alla positiva effekter rymdforskningen och rymdracen skapar.
Du säger dig vilja förbättra villkoren på jorden - men hur fan kan du då vara sjukligt konservativ i den här frågan? För att förbättra villkoren på jorden måste man förändra dem - och förändring görs inte genom att ta på sig konservativa kläder och säga att vi inte borde lämna jorden.
Intressant att det är just när Indien når månen som du väljer att ifrågasätta världens alla rymdambitioner. Det gjorde även SvD häromveckan: se t ex kommentaren på Rymden i dag.
Argh, tanken var inte att vara anonym däruppe.
/Robert, popast.nu
Min kritik av rymdprogrammen är inte påkallad av just den indiska elitens engagemang, den har äldre datum än så. Och nej, jag tror inte att ett land som Indien ska inrikta alla ansträngningar enbart på jordbruk.
Ni missar liksom poängen, tycker jag. Ni har gått på det här gamla snacket om alla tekniska landvinningar som kommit som biprodukter till den globala ekonomiska och politiska elitens militära och rymdpolitiska projekt. Jag säger, varför gå över ån efter vatten, mänskligheten är kapabel att gå framåt utan den typen av stickspår.
Dessutom tror jag att ett verkligt folkligt styre bättre kan prioritera behoven på jordklotet.
Tittar man historiskt så är det helt klart bra att människor som inte har haft visioner inte fått styra hela tiden !
Saker som dyra broar, månlandningar, Formel 1, Världens högsta hus osv - är ju egentligen helt onöga - eller ?
Nej det är ju det de inte är. Förutom direkta tekniska framsteg som man får ut av sådana saker (tekniker som man alltås i efterhan kan applicera på många många fler nyttiga områden - exempel: turbon, vätebränsleceller,solceller,hissar, starkare byggnadsmetoder osv osv osv) - så skapas en inspiration och en entrepenörsanda som skapar fler företag, fler jobb, ännu fler spinnoffer osv
En tänkvärd sak: Världens högsta byggnader buggs idag i asien - när de byggdes i Europa resp. Usa så låg stormakterna i världen på dessa kontinenter . . .
/K
Det är förresten inte jag som är Anonym 17:24:00 ovan.
Däremot ville jag också anmärka att det är ett intressant sammanträffande att det är just Indiens rymdprogram som får de här tankegångar att kännas aktuella.
Jag gissar att om världens folk fick bestämma om prioriteringar i större utsträckning än de gör idag så skulle rymdprojekten vara kvar. Om än kanske med lite andra fokus.
till Klas:
Klart du har rätt om det historiska perspektivet. Så har inte heller människan hittills varit herre över sitt eget öde utan styrts av samhällssystem där blinda ekonomiska lagar har rått. Det är just det vi socialister vill ändra på. Därför att nu föreligger förutsättningarna för att vi alla gemensamt under demokratiska former ska kunna forma vår framtid.
Skicka en kommentar